Betald
Shutdown
Känns som om min dygnsrytm är helt åt helvete. För speciellt bra är det inte att gå och lägga sig vid tre-fyra och sen vakna vid ett-två tiden. Dagen blir kort och man är bara trött och slö. Men idag har jag och Erik iaf varit till Primate Lounge och köpt gymkort. Känns jävligt skönt att börja träna. Ska träna upp musklerna i benen och armar till att börja med. Sen kan jag börja med konditonen igen. För tillfället kan jag ju inte jogga eller något då muskeln i opererade knäet inte håller. Faller bara ihop då den inte orkar hålla uppe.
Den 15 september ska ansökan till polisrekryteringen vara inne. Måste bara fixa in ett arbetsinryg på datorn och skriva det personliga brevet så är allt klart för att skickas in. Fast chansen att komma vidare till Falun eller Växsjö är ju minimal, men det är alltid värt ett försök.
På torsdag ska jag till AF på ett planeringsmöte. Hoppas fan man får ett arbete snart. Tråkigt att gå hemma hela tiden. Dessutom behöver jag pengar. En ny dator måste snart inhandlas, min laptop beter sig konstigt. Ibland börjar det låta som fan och så slocknar den, bara sådär. Fattar inte vad som är fel. Borde nog egentligen dammsuga fläkten. Kan finnas en hel del skit där som hindrar fläkten från att kyla ordentligen och då blir datorn överhettad och ständer av sig själv.
Tjarå!
Dry
Tjolahoo
Nu i veckan har jag ingen aning om vad som händer. Jag ska iaf ta mig till arbetsförmedlingen. Dom har ringt idag och gnällt på att jag inte varit på något möte. Men hallå, jag har ju haft fullt upp?! Eller så inte. Förstår inte vad dom bryr sig egentligen. Om jag skriver in mig igen kommer dom ju snart vara tvugna att betala mig. Haha..
Nå, nu ska jag försöka få liv i nallebjörnen. Och mig kallar han för sömntuta!
Snart i nkpg
Laiha sopu
Saker är snäppet bättre igen. Sami har bestämt sig för att börja prata med mig igen och sluta sura. Skönt. Och med mamma går det bättre. Men jag tror inte vi någonsin kommer vara så som vi engång varit. Men som mormor alltid säger; "Parempi laiha sopu kun lihava riita". Och det ligger nog något i det faktiskt.
Imån åker jag till Norrköping. Jag längtar verkligen efter Erik, men ändå känns det en smula tråkigt. Insåg nu när jag kom hem ikväll att hösten har anlänt. Hösten är vacker med sina färgskiftningar och den kalla men friska luften. Fick en påminnelse om hur mycket jag faktiskt älskar tornedalen. Nu hösten är inte så farlig, men vintern kommer vara jobbig. Att inte få bo här bland all snö och kyla. Eller visst, de är ju kallt överallt i sverige. Men det är inte riktigt samma sak. Kylan är inte likadan.
Hur som helst, har bestämt mig för att komma tillbaka hit upp den tredje eller fjärde september. Älgjakten börjar den sjätte och jag ska jaga i år. Stannar väl kanske två veckor eller så. Hinner jag vara på Linus födelsedag också. Jonatans missar jag nog precis. Sötungen fyller ju år den 22 september. Den där ungen är verkligen bedårande. <3
Jag förstår inte hur tiden kan gå så fort. Jag hinner inte med. Tycker någon kan trycka på bromsen.
Familjen är hemskast.
Känns som om folk försöker hålla mig kvar här. Dom försöker ta livet av mig. Sami behöver då inte vänta sig att jag kommer och hälsar på fler gånger. Just nu känns det som om den normalaste människan i min familj är min far. Och så har det då verkligen inte varit innan.
Verkar som om jag måste vänta till den 16 innan jag kan åka hem. Men då blir det så att jag inte kommer upp i september för älgjakten. Jag har faktiskt inte råd att åka fram och tillbaka hela tiden. Kostar en förmögenhet ju! Men då kommer troligen min käre far bli ledsen. Och jag också för den delen. Jag ville ju faktiskt jaga nu eftersom jag inte fick göra det förra hösten för att jag opererat mig.
Nej, vet ni vad. Nu ska jag sluta ord bajsa och fortsätta hata mitt liv i min ensamhet.
Saknar Erik något fruktansvärt. Behöver honom <3
Chaufför?
Ser fram emot till lördag. Blir att umgås med hpda brudarna. Jag, Jonna och Nenni ska på cruisingen där. Kommer nog bli kalas. Måste bara fixa in basen å så någon snorunge utan liv som vill köra :) Någon frivillig? (A)
Sitter och försöker fixa lite musik till bilen. Just nu har jag bara en urgammal skiva där som jag är fett less på. Men nuförtiden är det svårt att hitta bra musik, tyvärr.
Borde egentligen ligga och sova just nu. Minns inte ens vilken tid jag skulle stiga upp mer. :O Men jag hoppas telefonen ringen och väcker :P
Jag saknar min nallebjörn <3
God natt!
Gårdagen var förjävlig. Inget jag vill berätta om här dock. Tack till Erik som tillslut lyckades få mig på bättre humör. Jag älskar dig <3
Tanken var att jag idag skulle åka och hälsa på Jonatan, men känner att jag inte har någon ork. Dessutom har jag inte lyckats fixa ner photoshop till Davida ännu. Märks att företagen försöker göra det omöjligt att piratkopiera sina program. Men någon smart person ska väl ha lyckats där ute :)
Nej fy fan. Varför skriver jag ens här? Nu går jag och lägger mig igen!
Gör mig en tjänst, ta livet av er så slipper jag
Och jag blir så arg för att folk anklagar Sami för att hjärntvätta mig så jag ska vara på hans sida. Så är det INTE! Jag och Sami har helt enkelt något som ingen annan har, något som ingen någonsin kommer förstå. Varför kan inte ni bara acceptera att vi har en bra relation och sluta försöka förstöra det! Han är den enda som sett mig när andra blundat.
Det känns som om min vistelse här uppe kommer bli kortare än tänkt. Jag vet faktiskt inte om jag orkar vara här mer...
Hatet och ondskan
Känner mig lite smått nere igen. Förstår mig helt enkelt inte på folk. Vem ska man tro på, vem talar sanning mer? Jag har aldrig haft speciellt lätt för att lita på folk. Men det blir bara värre och värre nu. Ni kan ju själv tänka er. Ni har svårt att lita på folk, vad händer när din familj som ska älska dig börjar ljuga för dig? Man får helt enkelt ännu svårare att lita på någon. Man tror att hela världen är en enda stor fet lögn och man vågar inte leva mer.
De mest tragiska i de hela är att Erik som aldrig gjort något för att jag ska tappa förtroende för honom blir lidande. Han gör inget, men i takt med hur min familj behandlar mig och agerar förlorar jag förtroende för honom också. För varför skulle han behandla mig med respekt och ärlighet när inte min familj som funnits där hela mitt liv gör det?
Det gör så otroligt ont. Jag vet att jag skadar den jag älskar mest i världen. Jag säger att jag litar på honom, men det gör jag inte. Jag försöker men andå kan jag inte. Alla små saker blir förvrängda i mitt huvud till stora saker. Små saker som får mig att känna mig obekväm. Men trotts allt vågar jag inte säga ifrån, för jag vill ju kunna lita på honom. Jag vill inte vara den där sjukligt svartsjuka flickvännen.
Jag försöker verkligen kontrollera mina känslor. Hålla känslorna om att han ljuger för mig i styr. Tyvärr väcker det djuren inuti mig till liv och dom äter upp mig in ifrån. Att ständigt gå runt och oroa sig för att att blir sårad eller bedragen driver en till vansinne. Man börjar sakta falla men ju längre ner man kommer desto fortare faller man. Egentligen går jag bara runt och väntar på att jag ska bli sviken, för det blir jag alltid.
Tack för att ni gjort mig till personen jag är. Är det så konstigt att jag bär på så mycket hat?
One week past
Tanken var att jag inte skulle på cruisingen, men det slutade ju med att man körde omkring där någon timme med Mikaela. Tyvärr inte speciellt många bilar, men de är ju ötå. Och sen förstår jag inte varför det skulle vara nödvändigt att kasta flaskor och burkar på vägen. IQ-befriat!
Gårdagen var lite konstig. Mådde inte alls bra. Dels för att jag haft världens PMS men huvudet kändes också helt konstigt. Somnade redan klockan åtta! Vilket inte hänt på hur länge som helst. Dock väkte Sami mig genom att smyga in i mitt rum där strax innan tio. Höll på att skita ner mig! Blev ju fan livrädd.
Well, få se vad dagen bjuder på. Tydligen måste jag till affären eftersom Sami inte orkar. Jävla slöfock! Sen funderar jag på om jag skulle våga ta mig till mormor. Syrran säger att hon vill att jag ska komma å hälsa på. Men vem vet hur arg hon är på mig ännu. Jag skulle nog vara arg på mig om jag var hon. Sa ju en del fula saker sist.
I norrland nu
Har inte skrivit på ett tag nu. Förra helgen var trevlig. Fredagen gick jag ut med Sami, minns egentligen inte så mycket från den kvällen. Så går det när man varit nykter i två månader. Lördagen var jag otroligt bakis hela kvällen, pallade inte dricka då vi skulle ut på hotellet. Men det var ändå ingen kul där. Bara massa människor som man inte tycker om.
Annars har man inte gjort så mycket. Bara tagit det lugnt. Har svårt att sova om nätterna då det är så förbaskadens ljust ute. Dessutom är det fruktansvärt varmt i mitt rum.
Är ensam hemma hela helgen, Sami åker iväg imån bitti. Vette tusan vad som händer. Mina vänner är ju inte speciellt bra på att svara på någonting. Det är bara Mikaela som försöker känns det som. Själv har jag gett upp, orkar inte mer.
Är ju crusing i Ötå i helgen. Men det blir nog inte att fara. Föredrar att spara det till cruisingen i Hpda som är helgen efter. Få se om man nog pallar sig dit ens.
Har också funderat på om jag skulle åka och hälsa på mormor. Skällde ju ut henne rätt rejält då innan jag åker så jag vet inte om hon fortfarande är arg på mig. Men samtidigt vet jag inte om jag orkar lyssna på hennes skitsnack. Är less på att folk behandlar mig som ett barn. Jag vet för fan vad som är rätt och fel, till skillnad från vissa andra. Men jag antar att jag måste förlåta snart. Men det är inte lätt.
Well, som ni kanske ser har jag bytt headern. Egentligen inte speciellt stor skillnad från den förra, bara svart å en annan bild i stället. Har ingen inspiration till något nytt. Någon dag kanske den också infinner sig igen...
yahoe
Norrland i eftermiddag
